Behovet av Limnologisk Läkekonst
Enligt geologisk terminologi betecknas tidsperioden efter istidens slut Holocen. Eftersom människan i nutid så starkt exploaterar naturen att inte endast lokala utan globala miljöförändringar förorsakas, har begreppet Antropocen (grek. Anthropos, människa) införts som benämning på denna nutida, alltmer miljöproblemfyllda epok. Då de limniska ekosystemens funktioner skadats och betingelserna för deras naturliga återhämtning i stor utsträckning destruerats, ställs stora krav på tillgång till djupgående kunskap i limnologisk läkekonst.
Till de av människan förorsakade omvälvningarna i naturen hör omgestaltningen, reduktionen och kvalitetsförsämringen av kontinenternas vattenresurser. I Sverige har torrläggning av våtmarker och inlandsvatten varit en av staten starkt understödd aktivitet, som fått vittgående ekologiska konsekvenser för lång tid framöver.
Ett typiskt exempel på följderna av denna verksamhet är problemen med Hornborgasjön i Västergötland. Efter en serie sänkningar kom sjön slutligen att i det närmaste torrläggas och förvandlades till ett vassövervuxet träsk.
Eftersom sjön tidigare karaktäriserats som en första klassens fågelsjö, blev det för vår tids naturvårdare nödvändigt att med ekologiska sakargument kraftfullt agera för sjöns restaurering. Föregångsmannen för verksamheten var Dr Per Olof Swanberg, som lyckades få till stånd ett beslut om restaurering av fågelsjön.
År 1967 tillsattes en sakkunniggrupp bestående av de specialister med ekologisk, teknisk och ekonomisk kompetens, som erfordrades för projektets planering och genomförande. Stor vikt lades vid att i fält informera om restaureringsmetoderna. Förarbetena var klara 1973 och programmet för restaurering pedagogiskt sammanställt för remissbehandling vid fackinstitutioner.
Restaureringsplanen godkändes omedelbart av riksdag och regering för vidare behandling i vattendomstol. Genomförandet i fält av de slutgiltiga restaureringsåtgärderna avsågs starta 1984.
Men utredningsgruppen upplöstes efter planredovisningen 1973 och ersattes så småningom av en grupp tjänstemän, som beträffande sjörestaurering var helt oerfarna och inte förmådde tillgodogöra sig utredningens arbetsbeskrivningar. Inte heller lyckades man avstyra krav på vare sig invallningar eller starkt reducerad höjning av vattenståndet. Introduktionen utan kemiskt och biologiskt kontrollprogram av metoder med bottenförstörande eliminering av övervattensvegetation transformerade sjön till en veritabel metangasreaktor. Slutresultatet blev en utarmning av såväl biotoptyper som biologisk mångfald. Naturvårdsverket konstaterar att ”restaureringen” av Hornborgasjön är Sveriges dyraste naturvårdsprojekt – nu med initierad växthusgasproduktion inom såväl omland som sjö.
”Hornborgasjöprojektet” i Naturvårdsverkets regi beskrivs i boken ”Hornborgasjön – i tiden”. På sid. 484 behandlas frågan om förorsakad miljöskada: ”Den egenmäktigt införda metoden med bottenförstöring är långtidsmässigt så skadeverkande på sjöns nuvarande ekosystem i sin helhet, att en prövning enligt miljöbalken synes vara ofrånkomlig”.
Fackmässiga limnologiska statusundersökningar tillsammans med resultaten från behandlingstekniska metoder låg till grund för restaureringsplan, Plan/73. Denna blev föremål för grundlig vetenskaplig granskning vid fackinstitutioner, som samstämmigt lovordade programmet.
Hornborgasjöprojektet visar att behovet av grundläggande kunskaper i limnologisk läkekonst är skriande inom såväl verk som miljörättsväsende.
ArbetstitelHornborgasjön - i tiden
Standardpris799.00
Illustrerad Orginaltitel
Åldersgrupp
BandtypInbunden
Recensionsutdrag
Läsordning i serie
MediatypBok
AvailableToOrder IsContractProduct Inlaga
Sidor512
Publiceringsdatum2021-02-15 00:00:00
FörfattareSven Björk
erpOwnsPrice Kort BeskrivningI det flacka landskapet söder om Billingen bildades Hornborgasjön en grund, öppen sjö omgiven av vidsträckta, torvbildande madmarker. Under lågvattenperioder nyttjades maderna för bete och slåtter. Vattenkraften i avflödet Flian utgjorde en viktig naturtillgång.
Alltifrån 1700-talet bedrev akademi och stat i Sverige propaganda för torrläggning och uppodling av mader och andra våtmarker. Under perioden 1802-1933 blev Hornborgasjön offer för torrläggningsivern och upphörde slutligen att existera som sjö, allt under intensiva konflikter mellan exploatörer och naturvård. Hornborgasjön hade nämligen varit en vida berömd fiske- och fågelsjö, som förvandlats till ett totalt igenvuxet träsk med för kraftproduktion osäkert avflöde.
Efter naturvårdares sakliga dokumentation av naturförstöringen, erhöll Statens naturvårdsverk år 1965 uppgiften att undersöka möjligheterna att restaurera Hornborgasjön till vattenreservoar, fågel- och fiskesjö med de dokumenterade kvaliteter den haft före de mest förödande sänkningarna.
En specialistgrupp med bred kunskap och erfarenhet inom de ämnesområden tillsattes. Gruppen analyserade sjöns tillstånd, utvecklade de tekniska metoderna, demonstrerade i storskaliga fältförsök vad som måste göras och avgav 1973 detaljerade arbetsbeskrivningar med recept för restaureringen.
Restaureringsplanen, remissgranskades vid landets ekologiska institutioner, resulterade i total enighet om de korrekta metoderna, lika samstämmigt regeringsbeslut och direkt godkännande i Vattendomstol.
Men då Statens naturvårdsverk övertog restaureringsprojektet för att genomföra de av utredningen framtagna arbetsmetoderna, tillsattes tjänstemän utan vare sig kunskap eller erfarenhet av limnologiskt restaureringsarbete. De förelagda arbetsbeskrivningarna ignorerades varvid bl.a. den egendesignade metodiken för bottenbehandling resulterade i en sedimentmetabolism med intensiv metanutveckling som följd. I sin helhet har sjöområdets biotopdiversitet reducerats så till den grad att fågellivet utarmats.
Eftersom tjänstemännen egenmäktigt avvikit från givna direktiv, har projektet misslyckats och allvarlig miljöskada förorsakats. Efterbehandlingsansvaret vilar då entydigt på Statens naturvårdsverk. Redan 1991 avger dåvarande generaldirektören för Naturvårdsverket följande bekännelse beträffande projektet Hornborgasjöns restaurering: ”Vi borde ha lämnat ifrån oss frågan, för vi klarade inte av den”.
Storlek
Färg
IsBokinfoProduct SeriesTitle
BokinfoStatusCode21